Krönika: Hög tid att avskaffa anpassad studiegång

Nyligen fick jag ett mejl med ett yttrande om en 18-årig kille som står åtalad för mord. Jag läser om misslyckad skolgång, inga betyg, våld och hot mot elever och personal. En mamma som tappat kontrollen över sin son som har ADHD, men som vägrar att ta medicin för att kontrollera sitt beteende. Socialtjänsten avbryter insatserna för att de inte fungerar.

Det är inte ovanligt att elever som hamnar snett har en lång historia av hög skolfrånvaro. Under hela sin skolgång har han haft hög frånvaro och i årskurs nio var han i skolan två timmar per vecka. Inte för att han inte ville vara i skolan, han fick inte vara där. Rektorn tog beslut om anpassad studiegång. Av alla yttranden och utredningar jag läst går det inte att dra någon annan slutsats än att anpassad studiegång är mer regel än undantag för elever med stora svårigheter.

I skollagen står det att om det särskilda stödet för en elev i grundskolan inte kan anpassas efter elevens behov och förutsättningar, får rektor fatta beslut om anpassad studiegång. Den ska utformas så att eleven så långt som möjligt får förutsättningar att nå gymnasiebehörighet. Rektorn ansvarar för att eleven, så långt det går, får undervisning som motsvarar den ordinarie undervisningen.

”Förknippat med vånda”

Det är en ingripande åtgärd eftersom eleven inte får sin lagstadgade undervisningstid. Det bör användas restriktivt, under korta perioder och eleven ska så långt det är möjligt kompenseras för den undervisning som eleven går miste om.

Det blir svårt att klara grundskolan om man inte ens får vara i skolan.

För mig har det alltid varit förknippat med stor vånda att fatta beslut om anpassad studiegång. Jag är smärtsamt medveten om att jag riskerar att bidra till att eleven börjar umgås i fel kretsar. När eleven inte är i skolan har vi inte kontroll på vad de gör om dagarna. Killen i yttrandet var helt utan sysselsättning under långa perioder. Kombinationen av omedicinerad ADHD, att inte få gå i skolan och inte ha någon alternativ sysselsättning kan bara beskrivas med ett ord: katastrof. Och det blev katastrof. Han är åtalad för mord och ett liv har släckts.

Den grundläggande frågan är hur vi kan hjälpa elever med NPF-diagnos att klara skolan, så att de inte hamnar snett. Föräldranätverket Rätten till utbildning släppte nyligen statistik där de visar att bland de elever som har till exempel ADHD eller autism, är det en fjärdedel som har anpassad studiegång. Bland övriga elever är det tre procent.

”Politikerna kommer billigt undan”

Föräldrar kämpar hårt för att få rätt stöd för sina barn. Det har den här mamman också gjort. Det är inte ovanligt att föräldrar möts av extra anpassningar och i bästa fall en timme i veckan med en speciallärare. Jag förstår föräldrarnas, men också skolpersonalens frustration. Alla vill samma sak, hjälpa eleven, men resurserna räcker inte till att ge alla elever rätt stöd.

Extra anpassningar och anpassad studiegång kostar inget för skolan samtidigt som problemet med elevens problembeteenden blir tillfälligt löst eftersom eleven är hemma. Några få lektioner i veckan, skärmar, hörselkåpor och stressbollar är billigt. Undervisning i en liten grupp är dyrt. Det tar mycket resurser i anspråk att anpassa lärmiljön för elever med omfattande svårigheter. Politikerna kommer billigt undan när de lämpar över ansvaret på rektorer och lärare att lösa skolsituationen för de elever som inte klarar av att vistas i skolmiljön.

Det är hög tid att avskaffa anpassad studiegång.  

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se.