Krönika: Vi ägnar alldeles för mycket lektionstid åt gissningslekar

Jag ser mig omkring där jag sitter i aulan på Lift Four Dwellings Secondary School i Birmingham. Vi är cirka 500 lärare, skolledare och forskare som har samlats den här lördagen för att samtala och lära oss mer om hur lärandet går till och hur vi kan förbättra förutsättningarna för våra älskade elever. Vi ska ägna dagen åt att utbyta erfarenheter, stretcha våra hjärnor och förhoppningsvis – åka hem med nya kunskaper och perspektiv.

Vi har kommit olika långt, Sverige och England. När jag pratar med mina brittiska kollegor skakar de på huvudet när jag berättar att lärstilar och experimentellt lärande fortfarande lever kvar i svenska skolor och skolmyndigheter. En vanlig kommentar är ”oj, det där skrotade vi i början på 00-talet.”

Jag var inbjuden till researchED Birmingham för att ge en föreläsning om hur man kan förbättra skolresultaten med undervisning på kognitionsvetenskaplig grund. Under de år som jag har läst och lärt mig om hur barns hjärnor fungerar i inlärningssituationer har jag blivit alltmer övertygad om att det är genom att förändra undervisningsideologin och principerna för undervisningens konstruktion som vi kommer att lyckas.

”Lärare ställer 'vad tror ni frågor' av välvilja

Under lunchen samtalade jag med några förstelärare om hur viktigt det är att på förhand planera vilka frågor vi kommer ställa under lektionerna. I klassrummet ställer lärare ”vad tror ni frågor” av välvilja, där vi på något mirakulöst sätt ska hitta kunskapen i eleven innan vi ens har undervisat.

Min erfarenhet efter 19 år i särskilt utsatta områden är att vi ägnar alldeles för mycket lektionstid åt gissningslekar. Det är stor skillnad på att ställa frågan ”vad tror ni?” och att förklara ”så här fungerar det”. Eleverna kommer att lära sig mer om lärare börjar undervisa explicit och visa eleverna hur världen ser ut. Det är dessutom så att när vi slösar bort viktig lektionstid på gissningslekar får inte alla elever likvärdiga förutsättningar att förstå. I alla klasser finns det några elever som kan något om något men ingen elev har hela bilden. När några elever klarar gissningsleken kommer det att finnas elever i klassen som känner sig dumma. De kommer inte att tänka att Pelle nog har föräldrar som pratar om dagens nyhetshändelser vid middagsbordet.

Det är inte konstigt att lärare gör så här eftersom det är så de har blivit lärda på lärarutbildningen – och det är vad de möter under sin verksamhetsförlagda utbildning.

”En stor kulturförändring står för dörren”

Nu pågår arbetet med att ta fram nya läroplaner och kursplaner. En stor kulturförändring står för dörren. Att skriva kursplanerna är en sak men att förändra undervisningsideologi på flera tusen skolor kommer bli en utmaning av rang.

Jag gav ett medskick till de rektorer och förstelärare som lyssnade på min föreläsning. Sluta prata om lektionsinnehållet på lärarmöten och fördjupa er i stället i principerna för hur man konstruerar undervisning. Det är konstruktionen och inte innehållet som kommer att höja elevernas resultat. Det spelar ingen roll hur bra lektionsinnehållet är om eleverna inte ges likvärdiga möjligheter att lära in det läraren försöker lära ut.

Vi får inte glömma att vi vet hur barns hjärnor fungerar i inlärningssituationer. I England har man förstått att alla elever lär sig på samma sätt och att alla elever behöver lärare som leder lärandet.

Frågan är när Sverige kommer in i matchen.

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se.