Hoppa till huvudinnehåll Magasin Skolledarens logga

Krönika: Vi borde ta upp kampen om tarifflöner

Linnea Lindquist. Foto: Adobe Stock/Myelie Lendelund

Linnea Lindquist är biträdande rektor på Husbygårdsskolan i Stockholm. Här skriver hon om varför tarifflöner skulle underlätta för skolledare. Foto: Adobe Stock/Myelie Lendelund

Krönika Vi måste fråga oss vad poängen egentligen är med att ha individuella löner. Sveriges skolledare borde ta tillfället i akt när skolan nu stöps om i grunden att också ta upp kampen för tarifflöner, skriver skolledaren och skoldebattören Linnea Lindquist.

Linnea Lindquist

redaktionen@skolledaren.se

Publicerad: 2026-04-02 10:10

LÄS ÄVEN: Rektorn: Jag riskerar att förlora duktiga medarbetare

LÄS ÄVEN: Experten: ”Rektorn borde få sköta lönesättningen”

Våren är en stressig tid för skolledare. Både tidsmässigt eftersom nästa läsår ska planeras, och mentalt när lönerevisionen ska genomföras.

Löneöversynen tar enormt mycket tid i anspråk för oss rektorer. Först är det medarbetarsamtal, sedan är det uppföljande medarbetarsamtalet och slutligen lönesättande samtal eller central förhandling. Det blir många samtal för rektorer som ofta har + 40 medarbetare. Lönerevisionen skapar frustration hos medarbetarna och få skolledare kan med hedern i behåll säga att individuell lön leder till förbättring av undervisningen. Lönerevisionen i svensk skola har blivit just en sådan ritual – en administrativ akrobatisk övning där rektorer förväntas fördela någon tusenlapp till lärarna samtidigt som de försöker motivera varför vissa lärare är lite bättre än andra.

”Undervisning är inget individuellt projekt”

Resultatet av lönerevisionen är missnöje, splittring och ett arbetsklimat som går på tvärs mot skolans huvuduppdrag. Den individuella lönesättningen infördes med ambitionen att premiera lärares skicklighet. Det fanns en tro att individuell, differentierad lön skulle driva kvalitet och öka motivationen i lärargruppen. I teorin låter det rimligt. I praktiken fungerar det inte särskilt bra eftersom skolan är en verksamhet där resultaten skapas av ett kollektiv. Undervisning är inget individuellt projekt utan det är ett lagarbete där lärare samarbetar, stöttar varandra och tar ett gemensamt ansvar för elevernas kunskapsutveckling.

Det som händer när vi har individuell lön är att det uppstår en konkurrenssituation. Kollegor som borde samarbeta börjar jämföra sig med varandra. Vem fick mest? Varför fick min kollega mer än mig? Vad gjorde jag fel? Fokus flyttas från elevernas lärande till den egna löneutvecklingen. Det gynnar knappast arbetsmiljön eller kvaliteten i undervisningen.

”Lönerevisionen är en charader”

Den individuella lönen gör att rektorer hamnar i en svår sits. Hur ska man på ett trovärdigt sätt förklara varför Lisa får hundra kronor mer än Anna? Skillnaderna är så små att de knappt är märkbara – men tillräckligt stora för att skapa frustration. Lönerevisionen är en charader där argumenten ofta upplevs som godtyckliga även när de är välmenande.

Medarbetare går ifrån lönesamtalet och är missnöjda. Läraren som fick lite mer tycker att det var för lite. Den som fick minst känner sig undervärderad. Rektorn sitter kvar med känslan av att ha lagt timmar eller kanske dagar på något som inte förbättrar verksamheten.

Vi måste fråga oss vad poängen egentligen är med att ha individuella löner. Sveriges skolledare borde ta tillfället i akt när skolan nu stöps om i grunden att också ta upp kampen för tarifflöner.

”Tarifflöner betyder inte låga löner”

Att återgå till tarifflöner skulle inte lösa alla skolans problem men det skulle ta bort en källa till onödiga konflikter ute på skolorna och vi rektorer skulle kunna fokusera på vårt kärnuppdrag. Det skulle frigöra tid för rektorer att arbeta med pedagogisk utveckling, arbetsmiljö och elevernas resultat. Ytterligare en vinst är att det skulle återföra fokus till det som borde vara självklart: att lärare arbetar med varandra och inte i konkurrens till varandra.

Tarifflöner handlar inte om att sluta värdera skicklighet eller att stöpa alla lärare i samma form. De handlar om att erkänna att vissa yrken, såsom läraryrket, gynnas av att slippa konkurrens. Skolan brottas med stora utmaningar och då är det rimligt att fråga sig varför vi håller fast vid ett system som bevisligen skapar fler problem än det löser. Tarifflöner betyder inte låga löner. Givetvis kan tarifflöner också vara höga, och en viss del viktas utifrån prestation. Det enda som kommer hända när tarifflöner införs är att löneprocessen får legitimitet och att den upplevs som rättvis.

Ibland är att backa det mest progressiva man kan göra.

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se.

Fler nyheter