Krönika: Vi borde ta upp kampen om tarifflöner
Linnea Lindquist är biträdande rektor på Husbygårdsskolan i Stockholm. Här skriver hon om varför tarifflöner skulle underlätta för skolledare. Foto: Adobe Stock/Myelie Lendelund
Krönika Vi måste fråga oss vad poängen egentligen är med att ha individuella löner. Sveriges skolledare borde ta tillfället i akt när skolan nu stöps om i grunden att också ta upp kampen för tarifflöner, skriver skolledaren och skoldebattören Linnea Lindquist.
Linnea Lindquist
redaktionen@skolledaren.se
Publicerad: 2026-04-02 10:10
LÄS ÄVEN: Rektorn: Jag riskerar att förlora duktiga medarbetare
LÄS ÄVEN: Experten: ”Rektorn borde få sköta lönesättningen”
Våren är en stressig tid för skolledare. Både tidsmässigt eftersom nästa läsår ska planeras, och mentalt när lönerevisionen ska genomföras.
Löneöversynen tar enormt mycket tid i anspråk för oss rektorer. Först är det medarbetarsamtal, sedan är det uppföljande medarbetarsamtalet och slutligen lönesättande samtal eller central förhandling. Det blir många samtal för rektorer som ofta har + 40 medarbetare. Lönerevisionen skapar frustration hos medarbetarna och få skolledare kan med hedern i behåll säga att individuell lön leder till förbättring av undervisningen. Lönerevisionen i svensk skola har blivit just en sådan ritual – en administrativ akrobatisk övning där rektorer förväntas fördela någon tusenlapp till lärarna samtidigt som de försöker motivera varför vissa lärare är lite bättre än andra.
”Undervisning är inget individuellt projekt”
Resultatet av lönerevisionen är missnöje, splittring och ett arbetsklimat som går på tvärs mot skolans huvuduppdrag. Den individuella lönesättningen infördes med ambitionen att premiera lärares skicklighet. Det fanns en tro att individuell, differentierad lön skulle driva kvalitet och öka motivationen i lärargruppen. I teorin låter det rimligt. I praktiken fungerar det inte särskilt bra eftersom skolan är en verksamhet där resultaten skapas av ett kollektiv. Undervisning är inget individuellt projekt utan det är ett lagarbete där lärare samarbetar, stöttar varandra och tar ett gemensamt ansvar för elevernas kunskapsutveckling.
Det som händer när vi har individuell lön är att det uppstår en konkurrenssituation. Kollegor som borde samarbeta börjar jämföra sig med varandra. Vem fick mest? Varför fick min kollega mer än mig? Vad gjorde jag fel? Fokus flyttas från elevernas lärande till den egna löneutvecklingen. Det gynnar knappast arbetsmiljön eller kvaliteten i undervisningen.
”Lönerevisionen är en charader”
Den individuella lönen gör att rektorer hamnar i en svår sits. Hur ska man på ett trovärdigt sätt förklara varför Lisa får hundra kronor mer än Anna? Skillnaderna är så små att de knappt är märkbara – men tillräckligt stora för att skapa frustration. Lönerevisionen är en charader där argumenten ofta upplevs som godtyckliga även när de är välmenande.
Medarbetare går ifrån lönesamtalet och är missnöjda. Läraren som fick lite mer tycker att det var för lite. Den som fick minst känner sig undervärderad. Rektorn sitter kvar med känslan av att ha lagt timmar eller kanske dagar på något som inte förbättrar verksamheten.
Vi måste fråga oss vad poängen egentligen är med att ha individuella löner. Sveriges skolledare borde ta tillfället i akt när skolan nu stöps om i grunden att också ta upp kampen för tarifflöner.
”Tarifflöner betyder inte låga löner”
Att återgå till tarifflöner skulle inte lösa alla skolans problem men det skulle ta bort en källa till onödiga konflikter ute på skolorna och vi rektorer skulle kunna fokusera på vårt kärnuppdrag. Det skulle frigöra tid för rektorer att arbeta med pedagogisk utveckling, arbetsmiljö och elevernas resultat. Ytterligare en vinst är att det skulle återföra fokus till det som borde vara självklart: att lärare arbetar med varandra och inte i konkurrens till varandra.
Tarifflöner handlar inte om att sluta värdera skicklighet eller att stöpa alla lärare i samma form. De handlar om att erkänna att vissa yrken, såsom läraryrket, gynnas av att slippa konkurrens. Skolan brottas med stora utmaningar och då är det rimligt att fråga sig varför vi håller fast vid ett system som bevisligen skapar fler problem än det löser. Tarifflöner betyder inte låga löner. Givetvis kan tarifflöner också vara höga, och en viss del viktas utifrån prestation. Det enda som kommer hända när tarifflöner införs är att löneprocessen får legitimitet och att den upplevs som rättvis.
Ibland är att backa det mest progressiva man kan göra.
Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se.
Mer från Linnea Lindquist:
Vi ägnar alldeles för mycket lektionstid åt gissningslekar
När vuxna backar sviker vi eleverna som behöver oss mest
Friskolebeslutet är en milstolpe för svensk skola
Mina tre orosmoln för skolan 2026 – och så löser vi dem
Äntligen pratar vi om det lärarutbildningen missar
Vi måste förändra undervisningen i grunden
ADHD-mediciner löser inte skolans problem
De ukrainska eleverna kan lära oss mycket
Rektorer behöver mer regleringar
Hög tid att avskaffa anpassad studiegång
Statistiken borde ge politikerna kalla kårar
Vi måste våga vara restriktiva med trender
Huvudmännen måste vara ärliga med områdesrektorernas syfte
Lärarnas mandat måste förtydligas
Vi måste säkerställa en skolmiljö fri från antisemitism
Det är hög tid för en nationell skolplattform
Bygg en mur runt skolan – freda lärarnas tid
”Vi hamnar i frontlinjen för politikernas oansvariga budgetar”
Vi har inte hela bilden över vilka som äger våra skolor
Till sist finns inget kvar att skära ned på
Inget gör ett barn så stolt som att ha knäckt läskoden
Vi måste slå hål på myten om små klasser
Eleverna flyttar – och vips där försvinner skolpengen