Krönika: Därför måste vi satsa på elevernas skrivförmåga

Under mina snart 15 år som skolledare har elevernas bristande skrivförmåga varit ett återkommande samtalsämne. Trots att elever skriver i alla ämnen lär de sig inte att skriva korrekt. Jag har därför försökt hitta forskning som kan ge vägledning i hur vi kan förbättra undervisningen.

När elever läser tar de del av andras tankar men om de inte behärskar skrivandet kommer de inte kunna formulera sina egna tankar kring texter vilket gör att de stängs ute från samhällsdebatten. Skrivande är kognitivt krävande vilket gör att undervisningen måste ha rätt tajming och vara väl konstruerad för att ge eleverna de allra bästa förutsättningarna att utveckla sitt skrivande. Att bara läsa gör eleverna halvt litterata. Eller som Carl Hendrick, fil. dr i pedagogik vid Wellington College, uttryckte det på sin Substack: ”Om man ska skriva väl, måste man tänka väl.”

”Ger eleverna nycklar till tänkandets värld”

Han menar att skrivundervisningen måste konstrueras utifrån några givna principer.

Han introducerar läsaren för Harris och Grahams modell Self-Regulated Strategy Development (SRSD) som tillämpar samma logik under hela skrivprocessen. Hendrick menar att i stället för att se skrivande som en process som bara ska stödjas måste vi börja betrakta skrivundervisning som en serie strategier som måste undervisas explicit.

De sex stegen i skrivundervisningen handlar om att utveckla och aktivera bakgrundskunskap, diskutera, modellera, memorera och stödja strategin för språkets form. När dessa strategier har befästs är eleverna redo att börja skriva självständigt.

Hendrick menar att skrivandet inte tränger undan tänkandet. Tvärtom frigör strategierna arbetsminne för tänkande genom att automatisera allt runt omkring själva skrivandet.

Att behärska det skrivna ordet ger eleverna nycklar till tänkandets värld. Det är först när eleverna når en expertisnivå som de ges möjlighet att delta i samtal om texter. Det är när vi skriver som våra tankar koncentreras, prövas och stöps i en form som blir begriplig för andra människor. Därför räcker det inte att lära eleverna att läsa och att utveckla läsförståelse. Eleverna måste också få möjlighet att formulera tankar om vad de har läst och delta i samtal på samma villkor som alla andra i samhället. Det är en viktig likvärdighetsfråga.

”Då kan de göra sina röster hörda”

David Didau, en lärare och föreläsare, menar att vi inte ska se grammatik som dekoration i språket utan som en kognitiv hävstång som formar precist tänkande. Det är därför vi måste lära eleverna att skriva på samma sätt som när vi bygger hus. Lärandet består av byggstenar och eleverna behöver bygga sitt skrivande med en sten i taget. När huset står stadigt kan vi släppa dem fria att bygga klart. Det är därför vi ska undervisa explicit i språkets form och vara nitiska med att eleverna ska använda rätt grammatik från dag ett. När de stavar fel eller inte formar bokstaven på ett korrekt sätt ska de sudda och börja om. Jag möter ofta uppfattningen att det viktigaste är att de skriver och att motivationen försvinner om vi rättar dem i början av skrivutvecklingen. Det är precis tvärtom. Det finns inget som ger så mycket motivation som att lyckas. Ordet cykel kommer alltid att stavas med c även om cykel låter som att det skulle kunna stavas med s. Det måste vi påpeka för eleverna.

Att ge eleverna nycklarna till skrivandets konst handlar om att lära dem att tänka. Därför måste skrivundervisningen vara lika genomtänkt och systematisk som läsundervisningen. Det är först då alla elever får möjlighet att göra sina röster hörda i samhället.

När eleverna kommer tillbaka från sommarlovet kommer många av dem att få i uppgift att skriva om sin sommar. Då ska vi se till att deras berättelser är korrekta och välformulerade.

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se.