Krönika: Är mötet du kallar till viktigare än undervisningen?

En kväll fick jag ett meddelande från en vän som arbetar som lärare. Han ställde den retoriska frågan vad alternativkostnaden är för alla meningslösa möten som han utsätts för. Det fick mig att fundera på hur skolledningar använder lärarnas arbetstid.

Det är enkelt för mig att använda medarbetarnas tid. Jag öppnar Outlook och skickar en möteskallelse. Mellan klockan 14.30 och 16.00 ska all personal träffas i matsalen och diskutera skolans rutiner. Nittio minuter. Klara, färdiga, gå!

I kalendern ser det ut som att mötet har tagit en och en halv timme. I verkligheten har det kostat skolan 60 arbetstimmar. Inom nationalekonomin finns det ett begrepp som heter alternativkostnad. Det är värdet av det bästa alternativet som man avstår från när man gör ett val.

”Håll alternativkostnaden så låg som möjligt”

En viktig princip för skolledningar måste vara att hålla alternativkostnaden så låg som möjligt. När lärare sitter på möten som inte handlar om undervisningens kärna innebär det att nästa lektion inte planeras, elevarbeten blir inte bedömda, viktig återkoppling skjuts på framtiden och vårdnadshavare får inte information om hur det går för Pelle som kämpar med matematiken.

Jag har kommit på mig själv med att behandla lärares tid som om den vore en naturresurs som aldrig tar slut. Det är ett fundamentalt feltänk som får mig att skämmas.

Det tar bara en timme, tänker jag, men om 40 lärare sitter på ett möte som tar en timme tar mötet i själva verket 40 timmar. Det motsvarar en hel veckas arbetstid för mig.

”Fyra viktiga frågor inför varje möte”

Jag har suttit på åtskilliga möten under mina år i skolan där hälften av frågorna på dagordningen berör tre personer medan resten artigt lyssnar. Alternativkostnaden minskar om vi ger information som kan ges skriftligt via mejl. Det märkliga är att vi konstaterar att lärare inte har tid att planera sina lektioner, samtidigt som vi kallar dem till möten som inte handlar om undervisningen.

Det betyder inte att alla möten är dåliga. Tvärtom. Skolor behöver gemensam planering, elevhälsoarbete och ibland behöver vi lösa problem tillsammans. Vissa frågor kräver att hela kollegiet befinner sig i samma rum. Men frågan är vilka möten som kräver samarbete och hur vi säkerställer att lärare får den tid de behöver för att utveckla undervisningen.

Inför varje möte borde vi ställa fyra viktiga frågor: Måste detta vara ett möte, måste alla vara där, vad ska deltagarna göra efter mötet som de inte kunde göra före och slutligen, är mötet viktigare än tid för att för- och efterarbeta undervisningen.

”Då ska du inte skicka inbjudan till alla”

Om vi å ena sidan säger att undervisningen är skolans kärnuppdrag samtidigt som vi fyller lärarnas eftermiddagar med informationsmöten, projekt och diskussioner som bara berör några, signalerar vi att undervisning är ett sidouppdrag.

Ett möte på två timmar med 40 lärare kostar 80 arbetstimmar. Skolledningar borde börja lägga timmarna framför sig och fråga om just det här mötet är det bästa användningsområdet för 80 lärartimmar.

Om svaret är ja. Genomför mötet. Är svaret nej, skicka ett mejl med information. Är svaret att 15 personer berörs av informationen, 5 behöver diskutera den men att 20 egentligen inte behöver vara där, skicka inte mötesinbjudan till alla lärare.

Att värna lärarnas tid handlar om att stå för vem skolan är till för. Varje timme vi tar från lärarna är tid som hade kunnat komma eleverna till del.

Så innan du kallar lärarna till ett möte, fundera på om mötet verkligen är viktigare än undervisningen.